Om höga pocketpar i turneringar

Om höga pocketpar i turneringar

May 16, 2018 0 By Wordpress God

 

Det blev en pokerturnering igår. Jag såg fram emot chansen att öka min för tillfället skrala inkomst med ungefär 3 000 gröna. Strukturen var 2 000 i marker med tio minuters mörkar. Jag insåg snart att det inte riktigt ville sig den här gången. Ett missat färgdrag och vid två tillfällen pocketknektar som inte gav betalt gjorde att jag inte hängde med i starten. När mörkarna var 75 och 150 hade jag ungefär 1 400 i marker och plockade då lägligt nog upp QQ i tidig position. Lyckan varade inte längre än att spelaren i första position dubblade stora mörken. Jag vet nu att jag är slagen, men att vika QQ innan floppen efter bara en höjning är svårt. Särskilt när man längtar efter lite action. Ju längre en turnering går blir den här typen av höjningar mer och mer genomskinlig.

Tyvärr måste jag säga, hade inte jag karaktär att lita på mig själv den här gången utan tog en syn och bestämde mig för att vika om ett ess eller en kung visade sig på floppen. Knappen tog också en syn vilket oroade mig mindre. Floppen kom knekt och två låga kort i olika färger. Spelaren jag i mitt undermedvetna satte på AA eller KK ställde in och de händer han nu kunde tänkas ha om han spelade vettigt var begränsade. Jag funderar. Är jag paranoid om jag viker QQ med bara en höjning framför mig och inga överkort på floppen? Jag synar med alla mina marker. Även knappen ställer in och får syn från första position som visar KK. Tomten på knappen visar AJ med träff på knekten.

Om jag sitter och funderar över om jag borde syna med QQ i det läget så är knappen verkligen ute på cykeltur. Ingen mirakelräddning, jag är ute. Knappen är ute. Sensmoralen blir alltså att lita på sig själv. Det är helt rätt att vika QQ innan floppen om man tror sig ha listat ut något. Dessutom, jiddra inte i en upphöjd pott mot två motståndare med en hand som AJ.